Åsa Pärson, född 1970, är en svensk textilkonstnär och handvävare baserad i Stockholm. Hon är utbildad vid Textilhögskolan i Borås och Konstfack i Stockholm och arbetar i gränslandet mellan textilkonst, konsthantverk och formgivning.

Hennes verk finns representerade i samlingarna hos bland andra Nationalmuseum i Stockholm och Röhsska museet i Göteborg. Genom sitt arbete har Åsa utvecklat ett eget förhållningssätt till vävning, där stor teknisk kunskap möter en intuitiv känsla för material, färg och kvalitet.

Vävningens repetitiva och nästan meditativa rytm är central i Åsas arbete. I den långsamma processen uppstår ett kreativt flöde där material, färg och konstruktion får utvecklas tillsammans.

Med en djup kunskap om traditionella vävtekniker undersöker Åsa ständigt hur de kan användas på nya sätt. Trådarnas möten, färgförskjutningar och vävens struktur blir en del av själva formgivningen. Resultatet kan vara allt från handvävda mattor och textila verk till bruksföremål, men utgångspunkten finns alltid i materialet och vävningen.

För Subjective har Åsa formgivit Chambre Séparée och Linn, två serier av dukar, servetter och handdukar som tar sin utgångspunkt i ett av textilens mest välbekanta mönster – rutan. I båda undersöker hon vad som händer när flera färger möts i själva väven, men med två tydligt olika uttryck.

Chambre Séparée är den ljusare av de två. Fyra mjuka, jordnära toner vävs samman i satinväv, där mönstrets uttryck förändras beroende på hur ljuset faller över textilen. Det klassiska rutmönstret blir lågmält och nyanserat, med färger som glider in i varandra där trådarna möts.

Linn bygger i stället på fyra blå nyanser som korsar varandra och skapar nya färgkombinationer genom väven. Serien vävs i tuskaft, en enkel och grundläggande vävteknik som ger linnet ett mer rustikt och direkt uttryck. Här är det samspelet mellan de blå trådarna som skapar variationen i det till synes enkla rutmönstret.

Både Chambre Séparée och Linn vävs av Klässbols Linneväveri i Värmland, där kunskapen om linne och vävning har förts vidare genom generationer.

I båda serierna är färgen en del av själva konstruktionen. Mönstret trycks inte på en färdig textil, utan uppstår när de färgade trådarna korsar varandra i väven. Genom två olika vävtekniker visar Chambre Séparée och Linn hur samma grundidé – den klassiska rutan – kan få helt olika karaktär genom material, färg och konstruktion.